2015-09-09

Min subjektiva sanning

Det är onsdag kväll och skymningen är över oss. Klockan är åtta. Idol har precis börjat på teve. Och jag har ont i magen, riktigt magknip. Jag vet exakt vad jag har ätit, inget med laktos i, inget som var för gammalt, inga konstigheter. Varför?

Det går över. Säger erfarenheten. Men säker kan en ju aldrig vara.

Jag har precis läst en bok som påverkat mig extra mycket. Den handlade om den danske filosofen Sören Kierkegaard. Existentialismens fader. Jag läste och log, mestadels. Det var som handen i handsken för mig, hans tankegångar. I alla fall till en början. Mot slutet blev det svårare. Men minst lika intressant. Jag vill läsa mer! Dessutom har jag blivit väldans nyfiken på Sokrates (som Kierkegaard inspirerades av). Är det dags att börja plugga filosofi?!

Med tanke på alla mina existentiella funderingar genom åren, existentiell ångest och ilska och ensamhet, så kanske det vore en idé att fylla på med kunskap. Samtidigt, om man ska tro Kierkegaard, så är det knappt lönt. Det enda jag kan göra, är att utmana mig själv, ställa massor av frågor varje dag och göra medvetna val, i stort och smått. Följa den inre rösten, leva innerligt.

Jag gillar inte mörkret! Nu är klockan 20.38 och det är nästan helt mörkt ute.

Tänk om jag hade haft det där strandhuset i Los Angeles. Och en flygbiljett. Hej då Sverige, vi ses i maj... En flicka får väl drömma!

Jag får drömma precis hur mycket som jag själv vill, det är mitt liv.
Jag drömmer om den stora kärleken och om att publicera min bok (som jag skriver på) och om att bo i Los Angeles åtminstone en 5-6 år.

Vad drömmer du om?


No comments:

Post a Comment

Thank you!