2015-04-28

Det bitterljuva livet

Nu tänker jag skriva direkt från hjärtat. Det gör jag i och för sig alltid. Men ikväll känner jag mig lite extra ensam och det kniper i den där bultande muskeln som vi ger så stort utrymme både bildligt, symboliskt, känslomässigt och rent fysiskt. Jag har ett glas vin bredvid mig. I brist på annat sällskap. På TV:n är det femman och Ullared, ett program som jag verkligen hatar. Jag har zappat runt några varv och hittar ingenting annat. Kl 21 blir det Big Bang Theory, det älskar jag.

Jag borde sätta mig i köket i stället. Fokusera på skrivandet. Fortsätta med min bok. Men har ingen inspiration till det ikväll. Jag har haft en lång dag, som började med besök hos tandläkaren. Eller tandhygienisten för att vara noga. Det gick bra. Till och med röntgenbilderna blev bra vid första försöket. Sen var jag hemma några timmar innan det var dags att bege sig till sjukgymnasten. Äntligen fick jag min onda axel bedömd. Hon trodde inte på någon inflammation, utan att jag "överkompenserat" den perioden jag hade ont i nacken, så att värken satte sig i axeln i stället. Jag fick några övningar att göra hemma och återbesökstid i nästa vecka. Det känns bra.

Det är vår och jag har verkligen gått igenom en rejäl vårkontroll i år. Det har varit cellprov (inget svar ännu), lumbalpunktion (allt var normalt - inga tecken på borrelia, MS eller rester av andra infektioner), begåvningstest (där jag totalt sett hamnade i övre delen av det genomsnittliga, ett test var långt över det normala, ett var något lägre), blodprover (allt var bra), tandhälsan (som i stort var bra, förutom lite inflammation i tandköttet - och inga spår av min forna snusning, gött det), EKG (som var normalt) och så rörelseapparaten då som var rätt bra trots allt (jag behöver tänka på hur jag sitter, hur jag står och hur jag går).

Soffpotatisen behöver alltså räta på ryggen. Ingen större överraskning där. Mina promenader är bra och dem ska jag fortsätta med. Jag ska röra extra mycket på armarna, men inte använda stavar. Tack för det, hade faktiskt ingen större lust att göra det heller.

Igår jobbade jag på Reningsborg och idag har jag alltså varit ledig. Helgen var underbar. Inte konstigt man känner sig lite ensam efter att ha haft besök av två vuxna och två barn, ätit tillsammans, umgåtts, lekt. Mina systersöner är verkligen helt fantastiska. Det är klart att tankarna på det här med egna barn sätter igång lite extra.

Men jag vet inte om barn är för mig. Jag älskar barn och det hade varit häftigt med egna. Men vilket jobb. Dygnet runt 100 procent fokus på barnen. Fördelar och nackdelar som med allt annat. Och är man två stycken som delar på ansvaret och kärleken, ja det är klart att det lockar. Familj. Gemenskap.

Jag börjar bli för gammal. Och jag har mina grejer att kämpa med. Jag tvivlar inte på att jag skulle bli en bra mamma. Jag skulle göra allt och mer därtill! Det skulle jag verkligen. Men...

Innan det blir aktuellt så behöver jag träffa en riktigt bra man. En stabil och trygg kille - om det ska bli barn och familj. Men det är inte riktigt sådana killar jag träffar.

Usch, nu orkar jag inte tänka mer på det för ikväll! Kärleken vill jag finna, det har jag skrivit om så många gånger så ni vet det mycket väl! Det där pirret i magen som jag skrev om senast blir det nog inte något mer med. Kanske en liten fling, eller inget alls. Vi får se. Jag skyndar långsamt.

Jag vet att det är tisdag, men ett glas vin är nyttigt om man håller det till just ett glas och inte drar i sig en hel flaska. Det har jag inte gjort. (Ännu.. Hehe..)

Fortsatt trevlig vecka!

No comments:

Post a Comment

Thank you!