2015-01-23

Sjuk eller frisk - eller både och?

Jag luktar kokos om händerna. Ny bodylotion. Solen skiner och jag har varit ute på årets första löprunda idag. Helt underbart skönt och jobbigt och härligt. Jag gjorde plankan innan också, 165 sekunder, för att chocka mig själv lite. (Enligt schemat jag följer under en månad så skulle jag göra 150 sekunder, men igår misslyckades jag och klarade bara 120 så envisheten vann idag!)

Jag behövde nämligen chockstartas idag. Mådde skit när jag vaknade, grät så det skvalade när jag försökte äta frukost och tyckte att allt sög fett. Men så bara bestämde jag mig för att ta en sak i taget. Diska berget med disk. Köra tandtråd och tandborstning. Plankan. Och sen efter ett ögonkast genom fönstret, ut och springa.

Ikväll ska jag på fest och det vore väl självaste fan om jag inte skulle komma iväg bara för att jag känner mig deprimerad. Nej, nu känns det bättre och jag har bestämt mig. Det blir fest. Yay!

Det har varit några tunga dagar. Veckan började bra, med nytt jobb. Måndag och tisdag. Men glädjen infann sig inte. Allt kändes bara tomt och meningslöst. Jag var glad, är glad, över jobbet - men mitt inre ville ingenting annat än bara vara mörker. Jag gjorde timmarna jag skulle måndag och tisdag. Var ledig onsdag och torsdag. Idag skulle jag dit igen. Men det var för svårt, jag kunde inte. Fick anmäla mig sjuk. Och det var ju sant, men eftersom jag är fysiskt friskt kändes det ändå fel och jobbigt. Man duger liksom inte riktigt när man har psykisk ohälsa, en mental förkylning. Det är enklare att säga att man har feber eller något liknande. Men faktiskt så gjorde jag inte det. Jag sa att jag var sjuk. Punkt slut.

Jag kände mig väldigt frisk när jag var ute och sprang. Det var verkligen livgivande. Min dag har blivit bra och jag ser fram emot kvällen. I stället för att ha ångest över om jag ska gå på festen eller inte, så vet jag att jag kommer att gå dit. Den känslan är viktig.

Och det var jag själv, min kraft och förmåga, som gjorde något bra av den här dagen som började i depression och tårar. Jag ska vara stolt att jag fixade det och inte må dåligt för att jag inte jobbade. Jag ska dit på måndag igen, jobbet finns kvar. Jag önskar givetvis att jag alltid klarar av att ta mig iväg, oavsett obehag och mörker, men jag mår fruktansvärt dåligt ibland och kan inte annat än göra det bästa av situationen.

Jag gick upp ur sängen. När det är som allra värst så räcker det så.

Ikväll ska jag på fest! Tänk att det inte blev upp som en sol och ner som en pannkaka utan precis tvärtom idag. När solen går ner så ska jag börja kolla in garderoben och göra mig fin. När det sen är fullkomligt mörkt ute så tror jag att mitt inre kommer vara ljust. Ljust och glatt, på festhumör, bland vänner.

Var snälla mot varandra kära ni där ute och framför allt - var snäll mot dig själv!

No comments:

Post a Comment

Thank you!