2014-07-22

Värk i själen

30. Det är vad termometern på utsidan av fönstret står på nu. Min lägenhet kokar, och jag borde gå ut där vinden finns. Det rör sig i träden, så litegrann borde det svalka. Men samtidigt är det skönt att vara inne och slappa, lyssna på radion och bara existera. Det är ingen brådska att ta ta sig ut. Hela långa eftermiddagen och kvällen ligger framför mig.

Och en riktigt brant och dryg uppförsbacke till parken, den ljuvliga. Nära. En damm, en sjöjungfrufontän, underbara träd och skön gräsmatta. Det är bara att välja, sol eller skugga. Ta med den röda filten, en flaska kylskåpskallt vatten, en bok, mobilen. Ligga på rygg och stirra på himlen. Blicken försvinner bort, långt ut i rymden.

Jag längtar. Mitt hjärta längtar. Själen är orolig inom mig. En längtan bortom förnuft och fattningsförmåga. 

Det handlar inte om att gå upp till parken, åka till sjön eller längta efter havet och klipporna. Det är så mycket djupare, starkare, innerligare.

Kalla det ångest, för enkelhetens skull. Livsångest. Existentiell ångest. Ensamhet. Den ständiga längtan efter något, någon, bort. Jag tror på en själ, ett öde, en mening. Därför gör det ont ibland, och det är som det ska. Jag är inte rädd för den här "lilla" ångesten, jag har lärt känna den, lärt mig att leva med den.

Nu har jag pratat i telefon en lång stund med mamma. Lugn i själen igen. Ska käka lite och sen traska upp för backen och slänga mig på filten i parken. Orkar inte tänka och grubbla mer. Vill bara vara.

Ha det gott ni också!

No comments:

Post a Comment

Thank you!