2014-07-29

Känslokarusell

Jag har känslorna litegranna utanpå för tillfället. Tårarna kommer för minsta lilla, jag känner mig förbannad och sen uppstår ett leende från ingenstans. Jag brukar vara lätt berörd, lättrörd, lättroad - sådan är jag, har alltid varit och kommer alltid att vara. Jag gråter en skvätt, svär en ramsa, skrattar och myser för mig själv. Det är något jag hör på radion, ser på TV, upplever. Ofta är det musik och människor.

Musik, toner, melodier, rytmer, en speciell röst. Igår fick jag se min idol Martin Stenmarck uppträda, det var häftigt. I all sin enkelhet, i genrepet till Lotta på Liseberg, på plats i publiken. Han var inom räckhåll, men jag nöjde mig med att titta, lyssna och njuta. Det var blå himmel och strålande, stekhett solsken och att inte alla kameramän fick solsting, det fattar jag inte. Lotta var hur cool som helst i sin programledarroll, jag blev mäkta imponerad.

Där satt jag och fick kalla rysningar över hela kroppen mitt i detta värmeslag. Rysningar av välbehag men också sorgsenhet. Det var när husbandet körde ett Coldplay-medley. Fix You var en av låtarna. Den är så vacker, och har en speciell plats i mitt hjärta. Att höra den live den här underbara sommareftermiddagen fyllde mig med så mycket känslor att det nästan pyste över.

Musik gör det med mig. Med många. Det kan vara ett intro, en speciell passage i en låt, en textrad, en tonartshöjning. Direkt länk till hjärtat. Till tårkanalerna. Minnen. Känslor. Människor. Musik.

Jag fick inte höra Martin Stenmarck sjunga sin Sjumilakliv, men det kanske blir en annan gång. Tur var kanske det, risken finns att jag hade brutit ihop totalt, för den sången om någon får mig att gråta. När som helst. Så vacker, så stark, så gripande. Målande. En period i mitt liv skulle kunna ha Sjumilakliv som signaturmelodi.

Nuet också. För jag vill kasta loss. Jag har skrivit det förr. Men jag vill inte vara destruktiv, inte fly landet. Jag vill ta tjuren vid hornen och köra på - leva mitt liv! Jag vill känna alla känslor och vara kreativ och träffa människor och skratta mycket mycket mer!

Jag är redo för vad livet har att erbjuda. Jag öppnar min dörr och välkomnar med spänning allt det man kan önska sig. Jag kanske är lite rädd, vem är inte det, men modet och viljan att leva är större än rädslan.

Störst av allt är kärleken.

No comments:

Post a Comment

Thank you!